Att resan skulle bli lite jobbig visste vi, men den blev otroligt jobbig. Ibland går saker inte riktigt som planerat.
Etapp 1 – Göteborg till Kiel med Stena Line
Här fungerade det väl bra egentligen. Problemet med färjorna är att det är lite svårt att sova, så redan efter första etappen är vi ganska trötta. Bruno skötte sig strålande och var nog den som sov bäst.
Etapp 2 – Kiel till Hoek van Holland med bil
Först blev det rastning av Bruno i en perfekt park i Kiel. Därefter färd mot Holland via Hamburg och Bremen bland annat. Bruno var lugn i bilen, även om han tyckte det var tråkigt ibland.
Vi tyckte att vi hade gott om tid, men man kan konstatera att kartapparnas tidsuppskattningar är rena glädjesiffror, även om man lägger till pauser för mat och rastning. Vi hann fram, men med mycket mindre marginal än vi räknat med. Tack och lov att vi har lagt in en övernattning på vägen hem. Dels har vi inte lika gott om tid då, dels var det kilometerlånga köer vid gränsen mellan Holland och Tyskland. Tyskarna har ju återinfört gränskontrollerna.
Vid rastningarna började Bruno äta gräs och det brukar förebåda magproblem…
Etapp 3 – Hoek van Holland till Harwich med Stena Line
Här var det väldigt noga med Bruno som måste checkas in separat. Kolla pass, chip och skriva diverse papper. Sedan gå igenom incheckning och passkontroll. När vi kom ombord måste vi uppsöka gästservice för att även där tala om att vi har en hund. Därefter fick vi gå till hytten där hunden måste vara förutom vid rastning. Rastar gör man på ett kallt och blåsigt båtdäck med en liten fyrkant av konstgräs och en pinne i mitten. Det finns nog ingen hund i världen som gillar den här anordningen.
Om man tycker att Stenas tysklandsfärjor från Göteborg är tråkiga är det ingenting jämfört med dom här. Restauranger och allmänna utrymmen är vansinnigt tråkiga. Dessutom var det väldigt lite passagerare på den här jättefärjan, så den kändes väldigt ödslig. Det finns ingen bufférestaurang och inte heller någon a la carté. Det finns bara en skolköksliknande självservering. Frukosten var riktigt usel. Stena borde skämmas för att ta så bra betalt för resan och maten.
På natten blev Bruno kraftigt magsjuk. Han behövde ut flera gånger under natten så det blev nästan ingen sömn alls. Vi är lite misstänksamma mot tabletterna för avmaskning. Han fick avmaskningsmedel som valp och blev även då våldsamt sjuk. Han kunde inte hålla sig när vi gick iland, så det blev en olycka i landgången.
Etapp 4 – Harwich till London med tåg
Vi fick vänta ett par timmar på tåget så vi kunde gå en längre promenad med Bruno. Typiskt nog var det strul med tågen den här dagen på grund av en nedriven kontaktledning. Resultatet blev inställda tåg, förseningar och väldigt mycket folk. Man måste säga att Bruno är en fantastisk hund. Trots magsjuka och massor med folk höll han sig lugn nästan hela resan på två timmar. När vi kom till Liverpool Street Station blev det omedelbart en ny olycka på golvet. Efter en rastning mitt i lunchrusningen i City gick sista biten med tunnelbanan bra. Det var otroligt skönt att komma fram! Vi var totalt slutkörda efter flera nätter med väldigt lite sömn.
Bruno är fortfarande inte riktigt bra, men mycket bättre. Det är diet på kokt torsk och magmedicin som gäller.